Im never apologizing for being me

I den åldern så är man mycket med sina kompisar och liksom börjar med hemlisar och sånt. ni vet själva hur det var?

man var alltid stressad vid matbordet och ville allitd vara med kompisar. Det är exakt så det är nu här.

haha det kan ju kännas lite fel för mej för att det är just i the beginning. För sen kommer jag ju inte vara hemma på helgerna hoppas jag.

För just den här helgen har det känns lite som jag inte rikigt vet vad jag ska göra. ska jag vara uppe med mamman o pappan, ska jag hålla mig undan. osv.. de e rätt ssvårt.

men jag tror jag har klarat mej rätt bra... de känns iaf bra. men jag har ju defenetivt pratar mer med Garry&Susan än vad jag har med Erin. men de kommer väl, hoppas jag :)

Men jag hoppas de kommer igång mer i veckorna... :)

Och jag hoppas jag får möta fler au pairer.. jag vill vekrligen ha kompisar här!